Njuter...

Klockan ringde kvart i 5 imorse. Ont i lite leder och en vätskebrist som inte var av denna värld. Kvicknade till medans jag borstade tänderna då jag kom på varför. Vi spelade ju match igår och tog en underbart go seger mot serietvåan Tollarp.

Var inte så att vi flytade eller trocklade oss till segern. Det var med hårt slit, snabba fötter och pumpande hjärtan som plockade ner Tollarp. 10 baljors vinst kan man inte skylla på domaren, otur eller stolpe ut. Vinner man med 10 så är segern rättvis. Tollarp hade inget medel för att få stopp eller få hål på oss igår. Vi var helt enkelt bättre på alla platser.
Den snöpliga förlusten senast nere i skåne då vi leder med 5 baljor och 15 min kvar fanns i våra bakhuvuden. Den var tung. Riktigt jävla tung. Samtidigt var det tändvätska nog för att inte ha problem att tända till en sen söndagskväll.
Med ca 20 min kvar igår så leder vi med fem. Dem börjar punkta Adam "motorbåten" Eriksson och jag var nog inte den enda som fick en snabb tanke på förra matchen då vi tappade bollen ganska direkt. Skillnaden denna gången är att vi visar moral, hjärta, tålamod och bredd. När adam tas bort är det andra som kliver fram. Onödigt att nämna något namn då alla som är på banan tar för sig och tillsammans avgör vi denna matchen. 10 bollar är nästintill i underkant. Men finns ingen anledning att klaga på det. Fanns inte heller någon anledning att pipa över onda leder och vätskebrist i morse när jag steg upp. För vid en seger som denna så påminns man om varför man spelar handboll. Fy f*n vad skönt det är att vinna!!


Fy fan vad skönt det är att vinna!!




Capitano!

Hand i hand...

Ser att våra trogna besökare inte ger upp hoppet om oss här på bloggen. Vi har inte lagt ner den, inte alls. Vi har dock begränsat skrivandet till "vi skriver när vi har något att skriva". Lika bra det kanske då folk lätt kan tröttna på historier om tex. Micke Sanslös.

Några timmar har nu passerat sedan derbyförlusten. Väntade med att skriva efter matchen då jag hoppades kunna smälta det bättre. Har väll lugnat ner mig lite men som min sambo sa till mig på kvällen när jag inte kunde somna: "Jonas, du är en riktigt dålig förlorare". Jo, jag vet. Är nog det.
Det som retat mig mest dagarna efter förlusten är nog inte dem 2 icke vunna poängen. Snarare sättet vi inte vinner dem på. Tycker vi kämpar och sliter i 60 min till skillnad från förra derbyförlusten. Tycker dock att vi får dåligt betalt både framåt och bakåt. Hade vi förlorat och samtidigt känt att vi inte har mer att ge, så hade det vart ok. Efter matchen när man sumerar eländet så är det inte många som kommer upp i normal standard. IFK är inget dåligt lag och ska man vinna ett derby kan vi inte spela på 80% av sin förmåga.
IFK gör samtidigt det bra som vi gör mindre bra. Dem har långa anfall och varje gång vi känner vi har träff så smäller det. Dem spelar även ett tufft försvarsspel där dem saboterar våran rytm vilket ger lite frustation. Tycker vi har ett minst lika bra lag som IFK. Men efter 2 förluster kan man inte annat än säga att det är bättre än oss på att spela derby iallafall.

Träningen igår började lite speciellt. Vet inte om Stefan ville förnedra oss lite eller om han bara tyckte det var roligt. Vi skulle iallafall gå ihop 2 och 2 och springa runt hallen. Inte nog med det skulle vi hålla hand också. Stolta pojkar som vi är hade vi inga problem med det och spatserade runt hallen, leendes mot damlaget som tränade precis innan oss.
Sen så hade antingen städansvarig bett herrlaget ta hand om golvputs i östersjöhallen igår eller så ville bara Stefan ge oss lite skitträning. Oavsett så gav det resultat. Övningarna vi gjorde, gjorde både golvet i hallen renare och träffade några muskler i kroppen som inte används allt för ofta. Ska erkännas att det fanns några ömma punkter i kroppen i morse när jag vaknade.

Två träningar och två matcher kvar den här veckan. Skulle kännas bra med två fantastiskt bra pass och fyra välbehövliga poäng.


Capitano

En boxare med 9 liv...

Många har vi undrat hur många gånger Karlskronas, IFK, ska resa sig på domarens sista räknande 7,8,9. Alla smäller dem tagit men endå alltid rest sig upp. En och annan KO på vägen men likt en katt har dem alltid överlevt. Som en sommarkatt har dem lämnats ensamma till sitt öde men till slut hittat sig en ny familj att leva vidare med.
För ett par år sedan spelade jag mitt första A-lags derby mot IFK med Hästö IF i Allsvenskan. IFK blomstrade. Omöjligt att veta hur många nya spelare dem hade inför säsongerna år efter år, men ett starkt lag, hade dem alltid. Det satt 1500 på läktaren. Som vanligt hejade publiken på det lag som hade bäst "trend" i matchen. IFK hade spelare som Martin Andersson, Andreas Hellqvist, Peter Lindström, Nermin, Adam Nouno (stavning), André Savic och Niklas Othen i målet.

Straff mot IFK
(Som ni ser är bollen på väg bort från målet, övanför mitt huvud. #11 Martin Andersson.)

Säsongerna gick vidare. Värvningarna uteblev och kvar stod dem som hade sitt hjärta kvar. Säger inte att dem som lämna, inte hade hjärta för sitt IFK, tvärtom, vet jag att många av dem ovan nämna har det fortfarande. Men olika ambitioner med handbollen förde dem vidare till andra lag. Satsningen uteblev.
Många var vi som undrade hur det skulle bli med IFK. Skulle dem överleva ännu en säsong?

IFK har nu traskat ner till våran nivå av serie. Det som gör dem farliga att möta, är att dem som är kvar, och fortfarande spelar, är dem som gått den hårda vägen. Dem har fått stryk i Allsvenskan, fått stryk i Div 2 och i ett kval mot Hästö U. Dessa spelarna är härdade. Dem har tagit skit. Det som gjort att dem spelar kvar är deras hjärta för sin förening. Utan det hjärta som finns i IFK, så hade troligen inte IFK funnits idag.

Själva kommer vi som ett lag med hunger. Vi hungrar efter vinst. Vi är ett derby rikare i rutin sedan senast och vet nu att det kommer göra ont. Vi kommer inte vika ner oss en gång till. Chansen finns att haka på i toppen. Vi går ner till hallen, för att ta den chansen.

Imorgon kl 16:00 i idrottshallen, kommer det inte vara några 1500 på läktaren. Tveksamt om ens tidningen dyker upp. Har vi tur sitter Jens Olander från BLT på läktaren och kanske lägger in en notis. Skitsamma. Imorgon spelar vi inte för publiken. Vi spelar för att kunna gå med raka huvuden ifrån hallen när matchen är slut. DET är vad ett derby handlar om.


Så ni som struntar i Håkin ute i arenan imorgon och tar er in tillKarlskrona Idrottshall istället ska inte bli besvikna. Varför se överbetalda håki-spelare när man kan se handbollsspelare gå ut i strid.



Capitano


Blocket kanske funkar....

Visst är det trevligt med jul- och nyårsledighet från jobb o handboll, men det är alltid lika skönt att komma tillbaka till vardagen igen.
Fasta tider & rutiner.
Måndag-Fredag.
7.30-16.30.
19.30-21.30.
Sova-jobba-äta-träna-sova.

Det ända som går på rutin under ledigheten är Julafton... De är samma visa år efter år.
Man äter en lätt frukost ála knäckemacka med skinka, eftersom man vet att det väntas julbord senare på dagen. Efter det ska samtliga i familjen duscha o fräscha till sig (vilket i vårt fall innebär 7 vuxna o 2 barn). Fullständig panik bryter ut. "Jag börjar", "Nej, för fan, jag måste börja", "Vem har låst in sig på toa?", "Kan någon stryka min skjorta?" "Vafan, nu finns det ingen torr handduk kvar", "Skyyyyynda dig".
När lugnet har lagt sig, alla är uppklädda o tillkammade, brukar jag, min ena bror o farsan dra fram kortleken o köra Texas Hold Em i väntan på julbordet. Vi spelar med avbrutna tändstickor, den halvan som har tändargrejen på är värd 2 kr medans den andra blanka delen är värd 1 kr...allt handlar om NO LIMIT... det gick tungt för mig o farsan iår, brorsan skinnade oss fullständigt.
Runt 13.30 står julmaten klar, det frossas i sill, skinka, janssons, ägghalvor, köttbullar osv osv osv... 
De fina är sen efteråt när man fullständigt rullar bort från bordet o slänger sig i soffan...
15.00 = Kalle Anka. 
Måste säga att André Popps gjorde en gedigen insats som julvärd iår. Ungarna kollar på Kalle medans övriga halvsover en stund efter middagen...  
När man senare vaknar till på soffan anser de flesta sig vara värda en liten GT... eller kanske två under kvällens gång.. =)
Bank, bank, bank... mannen med skägget är på igång! Lite konstigt att han varje år bara har 5-6 klappar i säcken o sen ligger övriga redan under granen?! Hur funkar det egentligen!?
Ungarna springer omkring som pissnödiga höns o vet inte vart dom ska ta vägen, vågar dom krama tomten? Vad är det i alla packet? Har ni tänkt på en sak angående barn på julafton, dom blir superglada för alla packet dom får men det är själva öppningsprocessen som dom njuter av, att riva o slita upp pappret.. innehållet slänger man bakom sig för att raskt öppna nästa packet.... haha, det är en fröjd o se!
Resten av kvällen består av packetöppning o grötätande. 
Visst, det kanske är samma visa varje år, men det har ändå sin charm, jag skulle inte vilja ändra någonting. Det handlar ju trots allt om att umgås med sina nära o kära. 

Nu ska jag surfa vidare till blocket.se o se om jag kan hitta 2 nya ljumskar till ett bra pris...

/ Pellée 



RSS 2.0